Förord

 

När insikten väl sjunker in är den glasklar.


 

Det råder hqgate-den-okanda-dramatiken-bakom-sveriges-mest-uppmarksammade-bankkraschinte längre något som helst tvivel. Finansinspektionens tidigare styrelse, med ordförande Bengt Westerberg i spetsen, gjorde sig skyldig till ett regelrätt övergrepp när de i slutet av augusti 2010 klubbade igenom beslutet att stänga och tvångslikvidera HQ Bank. Faktum är att ett sådant beslut tveklöst är att likställas med expropriation, alltså en uppenbar kränkning av äganderätten.Att HQ Bank förlorade sitt banktillstånd kom som en total chock när beskedet nådde marknaden lördagen den 28 augusti. Vid tiden för tillståndsindragningen var HQ Bank Sveriges främsta nischbank med över 90 miljarder i förvaltat kapital. Verksamheten var vid sanktionstillfället i princip helt riskfri och med goda framtidsprognoser.

Två månader tidigare hade banken under stor turbulens och ytterst publika former panikavvecklat sin tradingverksamhet, eller egenhandel som det också heter, till en brakförlust på över 1,2 miljarder kronor. Avvecklingen hade skett på bankens eget initiativ och finansierats av bankens största ägare, investmentbolaget Öresund och Mats Qviberg med familj. Det var allts. inte tradingverksamheten som fällde HQ Bank, som Finansinspektionens tjänstemän i efterhand har velat ge sken av. Det var myndighetens fullständigt omdömeslösa beslut att dra bankens tillstånd. Det är också det och inget annat som ledde till att bankens aktieägare fick se sina tillgångar gå upp i rök i samband med att banken likviderades och sedan fusionerades med investmentbanken Carnegie.

Men konsekvenserna av Finansinspektionens ingripande stannar inte där. För i samma stund som HQ Bank gick i graven tog det rättsliga efterspelet vid. En lång och kostsam process som redan i ett tidigt skede tog en absurd vändning när den tidigare tradingchefen Fredrik Crafoord, som de facto byggt upp positionerna i tradingportföljen, plötsligt ikläddes rollen som åklagarens viktigaste vittne. Därefter blev samme Crafoord även en av de största delägarna i HQ AB och därmed indirekt delägare i det skadeståndskrav som nu riktas mot framförallt Mats Qviberg, investmentbolaget Öresund och HQ:s tidigare revisor KPMG.

Det var om detta jag ville skriva en bok när jag satt där på restaurang Pontus en dag i september 2014. Jag hade bestämt träff med Mats Qviberg, som jag hade träffat och intervjuat vid två tillfällen, första gången sommaren 2011. Jag ville fråga om han var beredd att ge mig full insyn i den utredning han var i färd med att ta fram till sitt försvar. På andra sidan bordet satt den där dagen även den kontroversielle norske affärsmannen Christen Ager-Hanssen, i svensk press omnämnd som ”Qvibergs mullvad”. En man som genom okonventionella utredningsmetoder har kommit att spela en viktig roll i historieskrivningen om HQ Bank – en historia som ter sig allt sjaskigare ju längre ner i utredningsmaterialet man gräver.

Resultatet av min och Christens första träff på restaurang Pontus är boken som du nu håller i din hand – ettdokument över Sveriges genom tiderna mest uppmärksammade bankkrasch och dess rättsliga efterspel, där pengar och prestige snarare än rättvisa står i fokus. Och nej, den här boken är inget beställningsverk. Den är helt och hållet, och till lika delar, finansierad av oss som författare.

 


Jenny Hedelin

September 2016